Ni vet känslan när man sitter någonstans på stan och bara tittar på folk, och plötsligt bara tänker man, vad fan är det här? Vad gör man här egentligen?
Och på vägen hem börjar folk diskutera vad som är färg och vad som inte finns och inte färg och hur allt uppfattas. Och så börjar man tvivla sådär på existens och blir sittande någonstans igen och tittar på folk, och så får man bara lust att asgarva.
Den känslan.