Jag vet inte vad det är. Det sitter i hela tiden och går aldrig över. Jag kanske glömmer för en stund när jag distraheras, men så fort det blir tyst eller så fort det blir stilla eller så fort det blir en rastlös minut, hjärtat slår i ojämn takt och bröstet värker och egentligen, egentligen vet jag varför men jag vill inte veta av det, jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte låta något eller någon eller någon relation till någon sänka mig.
Jag visste från första början att han skulle dra ner mig såhär.

Det framkallar illamående för allt. Ångest när jag läser utbytesstundenters bloggar som av hemlängtan, fast jag sitter i  hemma min egen soffa. Ångest när TV6 visar Sagan om Konungens Återkomst och jättespindeln kladdar ner Frodo och binder fast honom. Zappar och kommer på mig själv med att titta på hästhoppning. Sörjer mitt arma liv och zappar igen, en utter plaskar runt i 45 minus och letar efter familjen men blir infryst i isen på vattnet, tänker fan vilken dålig värld. Ångest för att missa första dagen på mellandagsrean imorgon och "allt kommer vara köpt".

Lillasyster spelar Norrköping med Laakso om och om igen och Tanja killed herself, Benny had an overdose, Niklas Karlsson got a new nose trycks in i mitt huvud och tjatar sönder mig fast den är så bra.

Plockar kluvna hårstrån som jag alltid gör när jag är stressad eller uttråkad eller bara disträ.

Det var visst julafton igår.
Jag är jättenöjd men vill inte att det ska vara slut. Jag har världens bästa mamma, världens bästa pappa, världens bästa bror och världens bästa syster. Fick skor, trippeltång, jeansskjorta + annan skjorta, biljett till Markus Krunegård, tights och strumpor, godis, tidningar, en bok, ramar, dvdskivor, film, t-shirt, pengar, och annat som jag har glömt just nu.
Somnade i plötsligt migränanfall mitt i Kalle Anka när jag sa äh, Robin Hood är ju det sämsta och tänkte blunda en stund.

Det var visst juldagen idag. Spenderades hos kusinerna och i ett krig på en soffa.

Imorgon är det visst annandag jul. Snart är det tydligen nyår.
När jag tänker så långt sticker det lite extra i den där nya kroppsdelen som växt fram inom mig; ångestknölen eller vad jag ska kalla den? För jag vet vem jag kommer träffa. Och det innebär 2010. Fan vad fult att skriva t.ex 25/7 - 10. Blir det tiotalet igen? Ska vi se tillbaka på nollnoll-talet eller tvåtusentalet eller vad det nu kommer att kallas, och skratta åt våra fula kläder?
Jag vill inte bli gammal.

Varje nyårsafton lyssnar jag på 16 med Green Day. Jag var 11 när jag fick för mig att börja göra det, och då var det så himla långt till 16. Jag vet att det egentligen inte är mycket till ålder, men snart är jag där och det känns bitterljuvt. Vet att jag fortfarande är liten och fortfarande måste skyddas från ondska och våldtäktsmän och alkohol men att det har gått så ruskigt fort sen jag tyckte 16 var miltals bort skrämmer livet ur mig.

Fast ikväll hade jag gärna varit 18 och gett mig ut på Statt.
Och så har jag insett att jag inte kommer bli insläppt på julstudentmiddagen i trean, för att jag är ett år yngre.

Slutar jag inte whina nu så kommer jag aldrig lyckas. Ska avsluta dagen med choklad och pepsi. Natt.

nyårslöften; ta tag i gitarrspelandet, gå ner i vikt, ta tag i bloggen kanske?, sluta whina, sluta överdriva.