to do: sluta umgås med idioter

2010-03-24 @ 14:30:37

Jag kommer aldrig ge hela hjärtat åt någon igen, inte ens som vän. Jag har fått erfara, ett antal gånger på senaste tiden, att när någon vet allt om en, får de också det yttersta vapnet till att såra en. Det kanske låter som en självklarhet, egentligen, men jag har låtit människor alldeles för nära inpå mitt liv, alldeles för många gånger. Trasiga människor som behövt mig, jag har ställt upp gång på gång, känt mig tvingad men tänkt att jag kanske kan göra dem glada genom en liten tjänst. Små tjänster blir flera, de blir större, mer betydelsefulla, de väger tyngre; och jag vill inte svika då. Jag vill inte vara den som drar mig ur, fegar ur, backar undan, ja - sviker. Till slut tar trasigheten i de här människorna över, fimpar mig lika enkelt som en cigarett, hata Alice, för hon visade sig kanske ha ett eget liv ändå. En egen vilja, en envishet, hon kanske inte alltid höll med. Hon kanske ville vara Alice, och inte Alice + 1.

Jag vet inte hur många gånger det har hänt. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit utnyttjad. Jag vet inte varför jag aldrig lär mig.

Jag är en förlåtande person. Jag har, tror jag, lärt mig se skillnad på trasiga/idioter och trasiga/fina, och jag är villig att stå ut, så länge jag kan få någonting tillbaka. Men där det inte finns något för mig, vill jag aldrig sätta foten igen.

Jag vågar inte ge mig hän igen. Jag vågar inte vända ut och in på själen för någon igen. Jag har fått mycket svårare att lita på folk, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0