Sitter vid pianot och klinkar stämmor, lever loppan med vänner, flyr till Uppsala och brodern, piskar på materialismen med nya ringar, bäddar sängen tjugo gånger om, skriver julönskelistor; men känslan släpper inte. Ibland får man allt man vill ha så snabbt att man inte vågar ta emot det och här sitter jag med samma tanke inpräntad i huvudet och den känns fin ändå.

Så det är det här som är livet då kanske. Fan vad gir.