väldigt HQ. ingen zoom. pure lycka.

Igår (okej tekniskt sett iförrgår) var jag på Green Day, och det låter så surrealistiskt att bara säga sådär. Men det var jag faktiskt. Och jesu, det var så mycket bättre än i Stockholm i höstas. Visserligen var jag mycket längre fram nu (andra raden!!!!!11), mer kontakt med bandet, dessutom lyckas man ju fånga det beryktade toapappret som skjuts ut... men det stals ur mina bara händer. Sorgligt men sant.
Och låtlistan, helt fantastiskt bra.
Tre helt otroliga timmar.

Köade och väntade i 10 timmar. Blev nedfryst respektive stekt. Orolig och förväntansfull, men allt blev så perfekt till slut. Träffade roligt folk. Och så grät jag. Jag grät faktiskt som ett jävla Johan Palm-fan. Det var oväntat, men helt okontrollerbart.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om hela min Green Day-historia, om vad de har gjort för mig och känslan i mig när jag hör dem, hur mycket jag beundrar dem, hur de inspirerar och motiverar mig, hur allt började och att det aldrig kommer sluta, vad de gjort för mig, vad de hjälpt mig att inse; de är mina hjältar. Dessa tre betyder hela världen för mig. Det låter dumt men det är sant. Det har gått fem år men jag är lika nykär.

Tack min kära kära vän Barren för att du följde med, även tack för att du höll min väska...

Skulle ha sovit för länge sen. Måste vända tillbaka dygnet om jag vill överleva resten av veckan.

Jag skulle bara säga samma sak som jag alltid säger en 952346e gång. Jag älskar The Kooks och jag vill till London. De går lite hand i hand.
Sådär, kortfattat och fint, bra Alice.



Det här är både nostalgi (och förstör mitt stilrena tema på bloggen) och längtan för jag måste se dem, och den här låten är minnen, minnen, minnen, och den är så jävla fin helt enkelt. En man och en gitarr, några tusen som står och skriker och det är perfekt.

Jag kom just på att jag ska se Green Day. Och Pete Doherty. Och The Kooks.

lagom fin bild, lagom slacker, lagom hängig.

JAG SKA PÅ GREEN DAY

idag släppte världens underbaraste bästa Green Day världens underbaraste bästa singel efter världens längsta väntan. Tack.