Det är ju sånt som bara händer. Det tar två sekunder. Nej mindre. Bråkdelar av små små korta ögonblick och sen sitter man fast. Det lossnar inte förrän det själv vill. Och det gör mig totalt vansinnig.
Jag vet att det är korkat, jag vet att det är fel fast det känns så jävla rätt.
För att jag råkade kolla åt rätt/fel håll vid rätt/fel tillfälle. För att jag råkade vara på rätt/fel plats vid rätt/fel stund.

Det kan ta slut imorgon eller hålla på föralltid, ibland är det så.

Inte särskilt givande.
Men jag kan inte greppa allt.
Vill nog bara att det inte ska vara på riktigt.

Förresten.
Det är sommarlov.

Inget känns bra just nu. Nervös inför avslutningen imorgon (ska spela och sjunga Shoreline), arg, stressad, känns inte som att jag har ordning på något fast det är nu allt ska vara sådär perfekt, känns inte som att det är sommarlov om bara några timmar, och jag kommer ju sakna klassen, känns inte som att klänningen passar exakt, nej det är bara jobbigt. Jag vill att avslutningen ska vara över men ändå inte - för jag vill inte sitta ensam inne i regnet och tänka, åh vad kul det ska bli i sommar, och sedan inse att det är sommar men jag är liksom inte där.
Äsch, varför oroar jag mig ens för? Fattar inte.

Jippot var jippi och jag var Marie Antoinette.
Och vår klass var lätt snyggast. Bara så att alla vet!

Happ. Typ så.
Jönköping gånger två, födelsedagar och sommar utomhus möter regndepp inomhus.
Imorgon är det jippo! Jag har inte kommit på om jag kommer skämmas eller inte än. Hoppas alla ser fånigare ut än mig! 8D