en fin bild på flickebarnet.

Jag brukar hålla inne med jag älskar dig för jag vill inte vara överflödig och slita ut det. Jag vill att folk ska kunna tro mig när jag säger det.
Folk säger att man inte förstår värdet av något innan man förlorat det, men jag är så fruktansvärt glad att det slår mig så ofta innan jag förlorat minsta bråkdel. Så glad att vi inte har förlorat varandra en enda gång sen vi var sex år. Under nio år har vi växt tillsammans och gjort det mesta och jag antar att det är därför vi känner varandra så himla väl, utan och innan.
Vi kanske inte ses varje dag efter skolan. Vi kanske inte smsar hela nätterna igenom eller går och tränar eller fikar tillsammans varje vecka. Det kanske har hänt att det gått en månad innan vi ens hörts av, men Malin finns alltid kvar precis där, och hon vet att jag alltid finns kvar precis här.

Vi kan vara ärliga mot varandra utan att såra, vi kan vara glasklara och behöver inte censurera eller mörka några av våra tankar, vi kan berätta allt och veta att det stannar där och framför allt vet jag att när jag berättar för Malin så lyssnar hon och inte bara hör, och hon är så fruktansvärt smart och klok och i stunder som dessa när allt känns förjävligt inser jag om och om igen hur mycket bättre hon får mig att känna mig och hur mycket jag behöver henne. Vet ingen som kan lyssna och förstå så bra som hon.

Minns när vi sprayade Furbees med orange hårspray, samlade sten i små gröna ryggsäckar, alltid stannade vid Hamnkiosken och köpte banankola och klubbor, sålde tuttifrutti utanför Malins hus, lekte häst på hennes baksida och byggde hinder av skidstavar, Mollan och Lissan, Polluxpaketen och stallet, våra födelsedagsdiscon, "jag betalar i småpengar" och upptäckten av html-kodernas magi, Sagan om ringen-maraton varje dag, Sims och drömmar om Lilla Melodifestivalen, kökshanduken Berta som dog och återuppstod, kräftan i ansiktet, fejklip till filmer, badet i Svartån i mars, isen på kroppen i solen, solstinget och illusionen om bron, vettskrämd tjej på moppe och tusen saker till. Jag skulle kunna sitta här i ett dygn och bara skriva och minnas, på riktigt.

Herregud vad detta blev klyschigt och dumt, men jag ville nog bara säga tack.

Den här ungen har dragit upp mig från botten så många gånger men jag tror inte hon vet det själv. Jag tror inte hon vet själv hur smart och rolig och snäll och omtänksam och bäst hon är. Så jag påminner om det nu.

Jag älskar dig, Malin, kommer alltid att göra. Du kan tro mig när jag säger det.

Alla material!