Två bilder, på den ena en halv Berra, den andra en hel Billie och flötet exposed, varav bild två förstör det fina våriga-ljus-temat.

Hur som helst, dagens citat kan nog bli "Jag är inte mig själv när jag är med dig... eller, du fattar vad jag menar...", sagt av Berra herself.

Jag vet inte om livet är på väg tillbaka, men jag hoppas det.

1. En födelsedagsdans 2. De båda vännerna och Grinchen 3. Jessica Ellen Maria Sjögren 4. En spökhistoria 5. Some chocolate balls 6. Simstjej som åker till Texas om två timmar och blir ytterst saknad, men det glädjer mig att hon förenas med alla cowboys, där hon hör hemma.

Från igår, när Sigurt firades med pizza, skrämsel, helvetestimmen aka Earth Hour, paket och sånt, av mig, Jessica, Fanny, Pirre boi, Barren, Louise, Josefine, Becca och Conne!

Zeus och Alz, Lisas bild.

Intensiv helg alltså, döden tog mig i natt. Min natt pågick till halv tre på eftermiddagen, det var nice, då pallrade jag mig äntligen upp för att orka ta mig ner för trappan och hamna i soffan istället.

I fredags var det pardey, vi började lite smått hos Pirri Pawp, dans och sånt, drog oss sedan vidare till Alma. Fint folk och goda semlor! Blev inte mycket till vila, gick upp i ottan på lördagen och drog till Linköping. Det resulterade i lite krafs som jag kanske får för mig att visa sen, och dagen slutade i Earth Hour/födelsedagschill hos Sigurt. Summerar även denna helg med mat.

Jag kommer aldrig ge hela hjärtat åt någon igen, inte ens som vän. Jag har fått erfara, ett antal gånger på senaste tiden, att när någon vet allt om en, får de också det yttersta vapnet till att såra en. Det kanske låter som en självklarhet, egentligen, men jag har låtit människor alldeles för nära inpå mitt liv, alldeles för många gånger. Trasiga människor som behövt mig, jag har ställt upp gång på gång, känt mig tvingad men tänkt att jag kanske kan göra dem glada genom en liten tjänst. Små tjänster blir flera, de blir större, mer betydelsefulla, de väger tyngre; och jag vill inte svika då. Jag vill inte vara den som drar mig ur, fegar ur, backar undan, ja - sviker. Till slut tar trasigheten i de här människorna över, fimpar mig lika enkelt som en cigarett, hata Alice, för hon visade sig kanske ha ett eget liv ändå. En egen vilja, en envishet, hon kanske inte alltid höll med. Hon kanske ville vara Alice, och inte Alice + 1.

Jag vet inte hur många gånger det har hänt. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit utnyttjad. Jag vet inte varför jag aldrig lär mig.

Jag är en förlåtande person. Jag har, tror jag, lärt mig se skillnad på trasiga/idioter och trasiga/fina, och jag är villig att stå ut, så länge jag kan få någonting tillbaka. Men där det inte finns något för mig, vill jag aldrig sätta foten igen.

Jag vågar inte ge mig hän igen. Jag vågar inte vända ut och in på själen för någon igen. Jag har fått mycket svårare att lita på folk, och jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Majas bild.

Blev precis lite påmind om hur förjäkla fint analogt är! (Undrar hur många som missuppfattar det där). Jag vill ha en engångskamera!

Fixar och donar lite med mina storslagna planer, det känns som jag kommer någonstans igen. Kanske lite success after all.

                                    

Livet kretsar lite kring skor, pengar, skor, pengar, skor, pengar ibland.