Festligheter hos Camilla igår, som fyllde 18 här om veckan! Grattis! Några av de bästa finns att skåda ovan. Nu luktar det söndagsnatts- och prestationsångest. Fint.

Idag dansade jag en liten häxdans, sjöng en liten trudelutt och spelade en jagvetintevadtackochlovattdetäröver. Har varken sovit ut eller chillat ordentligt på två veckor, så jag ägnade denna lördagsafton åt att umgås med mig själv. Hur som helst, Öppet hus i skolan idag som sagt (ledigt på måndag ♥♥♥), då kom dessa unga fyra och tittade. Insåg efteråt att de gör mig så jävla glad. Bilderna är från tidigare i höstas, men här är tributen.



Berra O'Barren, Pirri Pawp, Ica samt Gurtan.

Och med det sagt, så här såg det ut innan vi med dans som individuellt val tog technoöverdos.




et cetera.

Doctor Martens, en kaninlampa (jävlarrrr!), Nikon D90; min kära följeslagare D40 har gjort sitt, diverse modeblaskor.


P.S Lycka Till Ikväll av Håkan Hellström, Books of Albion av Pete Doherty (nu snackar vi böcker, inte skivor), allmänt fina ringar, märker nu att jag har valt de av den harshare sorten, YSL Parisienne. 


Svart kappa (har just insett vikten av att äga en), skivor (ja, jag köper fortfarande skivor), Jeffrey Campbell Lita och allmänt klädsamma kläder. Allt som har med rymden att göra.

Fick just fruktansvärda cravings efter jul och skyller på snön. Förövrigt är jag sjuk och efter bara 2,5 dagar saknar jag livet något innerligt och har typ börjat höra röster, det är sant, saknar även lagad mat. Jag har det för bra egentligen. Är en fruktansvärt bortskämd materialist och borde råka ut för sjukdom oftare. Herå.

Sitter vid pianot och klinkar stämmor, lever loppan med vänner, flyr till Uppsala och brodern, piskar på materialismen med nya ringar, bäddar sängen tjugo gånger om, skriver julönskelistor; men känslan släpper inte. Ibland får man allt man vill ha så snabbt att man inte vågar ta emot det och här sitter jag med samma tanke inpräntad i huvudet och den känns fin ändå.

Så det är det här som är livet då kanske. Fan vad gir.