Nu kommer sorgen, ilskan, vreden, maktlösheten, allt på en gång. Det kändes så overkligt, samtalet vi fick i lördagsmorse. Det känns fortfarande overkligt när jag tänker tillbaka på det. En dimma som hindrar mig från att se klarsynt på det som har hänt. Jag flyter fram genom världen, som tycks pågå som vanligt, medan min mikrodel av den står alldeles still. En dödsannons tryckt i svart på vitt väckte mig ur surrealiteten. En gravstensbeställning och ett kort med texten Varmt deltagande.

Så hastigt, utan förberedelse. Nu jävlar kommer tårarna. Min moster är borta.

Det är svårt att veta vad man ska säga om en så pass speciell person som hon var, både på gott och på ont. Särskilt svårt är det när man skriver det på internet och försöker att inte skriva för mycket. Nu kan hon inte längre plågas, hennes oroliga själ har äntligen fått ro, men till ett så fruktansvärt dyrt pris, så mycket ouppklarat och så många frågor som lämnas kvar.

Det har ännu inte riktigt sjunkit in. Jag vet inte när det kommer ske.

(Kanske är inte denna klockren; men jag kom att tänka på den här dikten ur boken Inte Som Andra Döttrar.)

Don't misunderstand me!
What I do has a purpose
A meaning you may not see
I know what I am doing
Please don't judge me from where you stand

My life is my own
My decisions are in my hands
Don't try to make your dreams
A part of mine
For I have my own

Don't misunderstand me!
Be happy in your thoughts
Your recollections of our happiest hours
Will be enough to help you forget
The bad times - the hard times
The sadness you feel today

Vila i frid Kelly ♥
1967 - 2010