src; fashiontoast.

Hösten 2008 började talet 11 dyka upp i alla de möjliga situationer i mitt vardagsliv. På kvitton, registreringsnummer, sittplatser, men främst klockor. I takt med att det började kännas riktigt skumt, började jag kunna känna på mig när klockan var 11:11. På helgerna vaknade jag alltid 11:11. När jag hörde Konstantine med Something Corporate insåg jag att en textrad var I always catch the clock, it's 11:11 and now you want to talk; it's not hard to dream. Så jag googlade, googlade, googlade.

Jag är verkligen inte jätteinsatt, men förstår grundprincipen i vad andra människor som sett "11:11-fenomenet" påstår. 11:11 sägs vara ett wake up call för att påminna om vem man verkligen är, vem man vill bli eller vem man håller på att utvecklas till. Det sägs vara himlakrafter eller änglar som styr detta, väljer ut en person de kan få lönsam nytta av. Många gör önskningar vid 11:11, eller ser det som ett tecken från skyddsänglar att de finns med en.

Jag vill passa på att understryka att jag är den minst andlige eller troende personen man kan stöta på, och tror mest att det är slumpartat och inbillningar. Jag tvivlar på att någon ängel skulle ha nytta av mig, eller ens bry sig om att kontakta mig när jag i princip skulle slänga igen dörren i fejset på den.

Dock måste jag erkänna att jag blir glad när jag ser 11:11. Det händer inte lika ofta längre, men jag tycker det är en fin symbol som människor anknyter så många olika drömmar och förhoppningar till. Ibland makear man en flyktig wish kanske. Bara för att man kan.

Så, 11:11 för mig, i en kort och dålig sammanfattning; att ge efter för sina drömmar, men aldrig glömma vem man är. Utan en enda ängel eller himmelsk kraft.