Hej ni miljontals fans, followers, läsare och medmänniskor. Igår kom jag hem från en tripp till Prag med herr Fridlund! Vi börjar med början. Skåda.



Första heldagen inveg vi med att promenera, varvat med att irra, uppemot en mil. (Detta var innan vi upptäckte att tunnelbanan saknade spärrar.) Vi såg i alla fall Republiktorget, Gamla stan och den mytomspunna Karlsbron. Här är en liten Pragizvy!



Hippt var det.



En av resans få acceptabla bilder på mig. Den visar dock, vilket många turister tycks eftersträva, att jag inte bara fotat utanför Pragborgen utan också varit där. Hehe.



Guldgränden! Fräsig plats där både Kafka, slottsvakter, alkemister och spådamer har bott!



Vi slank för mysighetens skull även in på en medeltida tortyrkammare! Fräscht.

Efter vansinnesvandringen satte vi oss på Harda Rockan! Jag mådde så jävla illa och de flesta bilder från dagen påminner mig bara om hur min tunga krullar sig i Johannes Keplers gamla trappuppgång... såatteh...



Pömsknytet.




Nästa dag var det Emils tur att bliva sjuk! Tvi vale. Vi klarade dock att ta oss till en gölli italiensk restaurang, Vaclavplatsen och undersökte stadens shoppingutbud. Inne på Bila Labut skrattade vi ihjäl oss av sorg. Det var otroligt sovjet, otroligt dystert och otroligt fult. Besökte även Hare Krishnas lunchrestaurang, det var... speciellt.

Vaclavplatsen.



På lördagen for vi ovetande och korkade till de judiska kvarteren, men möttes såklart av sabbat. Snopna barn gick istället in på Palladium, sjukdomsvilade på hotellet och avslutade dagen med en prima båttur!




Världens finaste unge man! Mumz.



På söndagen cruisade vi flinande mellan marknadsstånden på Havelska.



Sabbaten var slut och vi fick till slut se den gamla judiska kyrkogården! Ganska crazy.



Obligatorisk kipa.



Sedan skedde Incidenten. Vi tog metron ut till förorten (eller en station från centralen) för att gå på konstmuséet, lyckliga över att de tar kort. Men en handskriven lapp krossade våra unga hjärtan. "Out of order today." Bankomat saknades inom den närmsta kilometerradien, så vi frågade om de kunde bjuda oss på 12czk (OBSOBSOBS 4 svenska kronor OBSOBSOBS) eftersom våra kontanter inte räckte. "Not possible", sa museidamen. "Maybe you can go change? Maybe your hotel can help? Euro is okay."
Pinsamheten steg i takt med våra rödblossande kinder. Det största problemet var att de inte förstod problemet. <////3 Och då. Skedde. Incidenten.
En vänlig man.
Tänka sig.
Trädde fram och viftade med en tusenlapp. Vi sa no, no - han sa I drive a Swedish car.
Vad vi lärt oss: Tjeckien hatar kort!!!!!!1 Varför? Samt: snälla människor gör livet så lätt medan taskmörtar bara försvårar.



På kvällen bjöd Email på världens bästa restaurang! Terasa U Zlate Studne, om ni någon gång skulle ha vägarna förbi. Det var dock lite läskigt att få stolen utdragen, se sitt opolerade ansikte speglas i servisen, tilldelas en mentoldoftande handduk för handtvätt och att erbjudas brödskivor på silverfat. Men vad gör man inte för att få vara lite hipp. Eller för den här utsikten RÅ!




Att sedan, på måndagen, ta sig till och från Kutna Hora var en sann utmaning. Information center talade om att tåget gick "upstairs", bland alla de andra tio spåren. Och väl ombord gnisslade det och regnade in på äkta skräckfilmsvis. I vår kupé slog sig som grädde på moset en ganska ickekonventionell skara människor ner; en knäpptyst tjeckisk studenttjej, en backpacker från Australien och en låtsasbackpacker bosatt i Blekinge. Vi njöt under färdens gång av att höra hur han bredde på resehistorier med mycket håligheter á la grekisk mytologi. (ex. Köpenhamn ligger mellan Prag och Berlin.) Vid avstigningen fick den reserverade tjejen plötsligt liv, och erbjöd oss alla skjuts med bil till stadskärnan. Hur detta gick ihop sig med att hon inte bodde i Kutna Hora vet endast gud. Vi sa jaa ehh varför inte och följde med en bit, ångrade oss och flydde tillbaka in i tunneln. När sällskapet slutat vänta in oss vågade vi oss fram, och såg hur backpacker 1 & 2 i panik korsade perrongen. I nästa sekund fångade vi en glimt av dem på ett annat tåg. Bruden försvann i en blå bil åt fel håll. Har du hört, sett, eller anar något? Tipsa Efterlyst.




Benkyrkan, eller Kostnice, som vår lilla utflykt egentligen kretsade kring. Lezkig plats! Dessutom omgiven av övergivna hus och en lerig gårdsväg. Hjälp.

När vi sedan överlevt letade vi upp John Lennon Wall. Dessvärre har någon dåre klottrat över själva John Lennon. Men fin var den!



Sen fick vi lust att göra som alla innan oss och hänga upp ett hänglås på Lillsidan, så vi gick skamset in i ett antal turistbutiker. Spännande läsning följer.
Expediten närmar sig oss med fånigt grin och undrar om han kan hjälpa till. Nä, vi bara kollar. En hurtig glimt tänds i mannens ögon. Anything you want, I give you discount! I like you.
Hehe mm nää det är lugnt.
Olustighet sänker sig. Det är tyst och tafatt. Den begåvade mannen bryter detta med; you smoke weed? It looks like. Vi påbörjar vår stilla vandring ut ur affären medan han försöker hålla kvar oss. I used to smoke... maybe. Pinsamheten och vi-ska-gå-nu-känslan är öronbedövande. Men droppen var inte fallen. Mannen pekar på en olidligt töntig turisttröja med texten "Czech drinking team" och säger; but now I'm in this team.
Ingen svarar. Bara avancerar mot dörren.
Eh... anything you want... I give you discount.

Sen slutade vi leta hänglås i souveniraffärerna och gick till Tesco. Ingen pratade engelska. Varuhuset stängde. Det blev inget hänglås för Alice och Emil.

Men det var en väldigt fin, intressant, konstig och lärorik resa! Med min favoritperson all time, förstås. Wah.