500 Days of Summer

Alla som känner mig vet att jag aldrig varit mycket för film. Jag har inte bara RLS i benen nu för tiden, hela själen är drabbad och ja; jag kan inte sitta still om jag bara ska göra en sak åt gången. Jag kan inte titta på tv eller film utan t.ex datorn i knäet. Tankarna snurrar och det finns så mycket annat jag vill göra, kan inte bara sitta ner och titta. Därför var det en sjukligt stor bedrift att sätta sig och ens se en film (på datorn med, utan att distraheras av internet och grejer!!!1) här om dagen. Nu har jag rena rama filmfestivalen här hemma, och det känns gir. 500 Days of Summer var skitfin. Faktiskt.

I övrigt lever jag livet. Umgås med de bästa människorna, äter fruktansvärt mycket pizza, går till och med på auktion och förlorar franslampor till snorungar som skriker "VI GER OSS INTE!" och sedan släpar sin nyförvärvade skatt i marken, klättrar upp på berg och ligger platt på rygg på parkeringar nattetid, musicerar, vandrar och bakar chokladbollar 01:45.

Som jag redan antagligen tjatat ut, åker jag till Barcelona om inte mer än 52 timmar och 18 minuter. Stannar för att andas ett dygn här i Tranås, innan vi beger oss för fyra dagar i Halmstad. Bezt!