it's so much fun being alive
Och jag tvivlar på att det någonsin blir något I love you more than being seventeen eller vi två sjutton år eller dancing queen, young and sweet, only seventeen eller she was seventeen my folks were blabla my hair was long blablabla.
Min dygnsrytm har spårat ur. Det är inte ens kul längre.
Jag sitter uppe vid tre och spionerar på grannarna. Läser böcker. Sitter så djupt nedsjunken i soffan att jag får nackspärr. Äter överflödiga mängder med mat. Sover till två. Dör av tristess men fasar inför skolan. Känns som att det enda jag är kapabel till är att sitta och vänta på att någon ska upptäcka mig. Precis som alla andra människor som vandrar vår jord vill jag vara häpnadsväckande. Det är jag dock inte. Jag har bara jävligt svårt att acceptera det.
Det är januari som gör så här med mig, tror jag. Januari är med råge den tråkigaste månaden på hela året. Lyckligtvis har jag tagit mig igenom nästan 20 % av månaden, och typ 1,8 % av året. Det snöar äckliga feta flingor från skyn. I England är det tio grader varmt och sol. Om ett och ett halvt år flyttar jag dit.
Jag lever i nedräkningar, jag äntrar ytterligare ett år av mitt liv ganska tomhänt och värdelös (fast jag vet att det inte är sant) och sliter ut samma Spotifylistor på repeat, har slitit ut min namnteckning på julkorten, sliter ut mina fötter i höga klackar och sliter ut emaljen med Pepsi och sliter ut topparna med plattången och sliter ut pengar som fastnat i nedkylda bankomater.
Januari vare ja. Hej.
[/HAPPYMODE]
Om sanningen ska fram, så var det här en usel dag. Riktigt jävla usel.
AYEAH.
Detta är jag och min vän Sigurt. JAJAMEN. Mer givande bilder kunde jag inte riktigt fixa fram.
Jag är så jävla förbannad på att våren inte riktigt kommer, att jag inte riktigt hinner med, fast jag har all tid i världen, på alla som är så fruktansvärt naiva och blåögda... det mesta faktiskt. Men det är nog någon slags effekt av magsjukan, att bli så hatisk. YES, här ligger man, däckad och dödare än döden. Hög feber och sömnen som aldrig tar slut, domnad, darrig, svag, huvudvärk, börjar för första gången på denna sjukdomsomgång bli riktigt hungrig, men kan inte äta. Igår tog det fyrtio minuter att byta kläder innan vi skulle åka och fota min käre broder + Elin innan balen, väl framme kunde jag stå upp i tjugo sekunder åt gången, annars låg jag mest där, ihopkurad bland blommorna i parken... ja livet var väl fint så säg.
Sammanfattning; har aldrig varit såhär sjuk i hela mitt liv.
16 MARS, INGEN HÖJDARE
Mindre rolig dag kanske, allt ifrån äckelkänslan att försöka vakna men inte kunna, till failade behandlingar -> ont i tänder, till döden mitt framför ögonen på mig, allmän tristess, prestationsångest, ilska, rädsla, ig-varningar i idrott och sånt gött.
Det kanske förklarar varför jag inte orkade fixa någon annan bild än något random från camen.
I'D QUITE LIKE TO MAKE IT IN THIS GAME
Stackars Alice upptäcker att det inte finns någon mobil att kolla klockan på. Inte någonstans.
De tre barnen köper i sin förvirring "lite" godis på Hemmakväll och går samma väg tillbaka till skolan och letar, men nay, ingen mobil. Inte hos vaktmästaren, i receptionen, i aulan eller matsalen, i omklädningsrummet, i danssalen, INGENSTANS. Alice vandrar hem och sörjer, kommer sedan på att hon faktiskt inte haft mobilen sen hon gick från dansen. Slutsats; STULEN!?!
Alice anländer to the house och ringer polisen och whinar, de säger typ "k" och att det inte finns något mer att göra egentligen.
Skrattar lite åt eländet.
Var visserligen klantig som lämnade det i ett olåst rum, men man borde inte behöva låsa in alla sina tillhörigheter hela tiden bara för att någon ska ta grejer som inte är deras. Det var första gången jag lämnade mobilen så och den gången händer det.
Ett annat mystiskt faktum var att min far fått ett tomt sms av mig runt klockan tolv, då hade jag inte mobilen. HMMM? HM HM HM?
Mitt i all bedrövelse skulle jag skriva ett ungefär "ge tillbaks min mobil för fan"-inlägg på facebook, fångar en liten glimt av ordet "kooks" och "p&l" skrivet av min vän Säry. Flyger i taket, för ja, de kommer.
Sen säger Gabriel "de har ställt in".
Alice säger NEY NEY NEY!
Sen enades vi om att det nog bara var ett rykte eftersom det ju hände förra året. P&Ls hemsida funkar inte riktigt, men det står The Kooks, klart och tydligt, och jag blev lycklig.
Nu återstår bara att hitta den där jävla mobilen!
HERÅ! (fint inlägg i övrigt)
BACK TO NORMAL 'TIL WE MEET NEXT TIME
NATTLIGT WHINE #589258925
Jag vet inte varför, men det gör ont i hela mig vad jag än lyssnar på för musik, byter febrilt men det känns aldrig rätt. Blir äckligt nostalgisk eller löjligt gråtmild. Så fort jag lämnas ensam snurrar tankarna för fort och jag kan inte distrahera mig själv. Malin var nyss här och firade våra födelsedagar, traditionsenligt och så. Det var fint, men nu tänker jag igen. Tänker tänker tänker.
Vad som blev fel, egentligen. Om det var fel från början. Vad som kunde ha hänt. Vad som egentligen hände. Vad små detaljer betydde, och hatar mig själv för att överanalysera.
Och jag vill inte sova. Det är så outhärdligt jävla tråkigt.
[/whine]
Hej bloggläsarna, det här händer mitt lov;
Fredag; förstöra läskmaskinen på Golden Thai med Susäny, sen välgörenhetskonsert lite spontant sådär.
Lördag; med MalarN som sagt.
Söndag; chatrouletta med Nemå, vår one and only hobby.
Måndag/tisdag/onsdag; Borås, hoppas inte jag blir tvungen att sova över i den ångestfyllda lägenheten med suckande väggar.
Possibly fredag; umgås med the gaaaang.
Lördag; MARKUS KRUNEGÅRD med Berra!
Söndag; Alice Ida Carina Nordstrand fyller 16 år kl 20:29.
Susäny och jag har också... planer. Så att säga. Jag flinar nu för mig själv.
Just det.
Det går rykten om att Green Day spelar på Ullevi den 6 juni. Hoppas hoppas hoppas det är sant. Say your prayers!
Se där ja va va va. Det blev ett lyckligt slut på det här inlägget ändå.
091014
"ångrar att jag någonsin önskade mig hösten
den kom för snabbt och för tidigt och inga löv är fina
och 'mys' är ett uttryck som inte existerar i min värld
jag blir bara rastlös
har inte ens hunnit köpa en ny halsduk och nu är det fyra jävla minus och snö i Jönköping
sånadär morgnar när man undrar varför man ens bryr sig om att vakna.
spanska och matte och gitarr tills fingrarna blöder och jag drar mig för att sova fast jag verkligen borde
alltid trött och skyll dig själv
vill verkligen inte vara här
behöver bara tänka tanken så händer det
allt är så försutsägbart och äckligt och alla smörar
det var stjärnklart och plötsligt föll en stjärna
flinade dumt och önskade mig kärleken
trots att det är den som orsakat allt
orsakat min inre höst
kylan i bröstkorgen som inte släpper
jag borde verkligen skaffa mig en halsduk"
Så skrev jag. Jag var så arg. Snart fyra månader sen, det känns så avlägset men så nära, tiden har gått så hisnande fort och allt har kastats om.
För några veckor sen var jag okej. Levde men kanske inte särskild livlig, hyfsat, helt okej, "det knatar", eller vad man säger. Kändes som att det snart skulle bli vår i alla fall. Vi skojade om att jag var på whineavvänjning och faktiskt hade blivit mer positiv. Som att jag hade löst mina tvister.
Nu är det 11 februari och jag är tillbaka på 14 oktober mentalt. Jag kanske i grund och botten har mig själv att skylla, jag vet inte, men jag är sänkt som ett jävla ankare, och har var egentligen bara lyckligt ovetande när jag mådde ganska bra. Jag var på väg upp igen och nu är jag lägre än jag varit på riktigt jävla länge. Det var nog allt jag skulle säga, egentligen. Att jag är så jävla arg, så jävla ledsen, så jävla krossad, sänkt, hånad, frustrerad. Ingenting blev bättre, jag förstår inte varför folk verkar finna glädje i att sprida vidare och snacka och pissa om saker, förstora och dissikera och kritisera och vad jag än gör, så är det ju fel. Utan att jag ens öppnar käften, har jag sagt något fel.
Jag vill fylla 16 nu, nu, nu. Det måste bli vår nu, nu, nu. Jag måste härifrån, nu, nu, nu. Jag orkar fan inte mer.
folk äcklar mig
och den här kvällen var riktigt riktigt riktigt fail. Tranås äcklar mig. Regnet äcklar mig.
Imorgon ska jag dra och bränna pengar i Ullared. Det var allt.
jobbigtjobbigtjobbigt
Äsch, varför oroar jag mig ens för? Fattar inte.
aaaaaaaah
Jag ska inte vara kryptisk nu.
Varför i helvete kan jag aldrig komma över honom?!
jag har så jävla ont i huvudet
Varför är det ingen som vill leva, förresten?
stn!
Jag glömde bort att auktionen med världens snyggaste jacka/kavaj/sak slutade kl 16:20. Istället stod jag glatt och lagade mat. Jaja, får väl försöka hitta en likadan någonstans. Synd bara att det var vintage vilket gör det smått omöjligt! :<
7492642052 + 1
Jag vet inte vad jag ska göra idag. Jag glömde nycklarna imorse, så jag fick inte med mig några läxor eller uppgifter hem från skolan, så jag kan inte plugga även fast jag både har tid och läge just nu. Vad mer? Jag glömde ipoden och gick hem i tystnad, kändes som att det tog tre timmar. Och jag är astrött. Jag vill inte sitta här och glo tills det blir dags för "avvecklingssamtal", för då är det ju redan kväll och... Och det känns väldigt stressande att jag har så mycket läxor att göra men inte kommer åt dem. Och vart tog solen vägen?
Okej, det är inte kul att läsa massa tjafs om att jag är depp. Jag går ut och går istället.
bort härifrån
hela jag halva jag
hit och dit och kors och tvärs och nånstans där tappade jag bort mig själv.
jag måste dammsuga, plugga, köpa lion och pepsi till nationella imorgon och gärna hinna andas också.
smält, snö, smält!
och ibland känns det som att alla bara driver med mig. hej då.
söndagsångest
orka måndag imorgon
orka att alexander och pappa ska till stockholm
orka skolan
orka att värmen har pajat
orka flötigt hår
orka koffeinabstinens
orka ont i ryggen
orka väntan
jag orkar inte idag helt enkelt.
dagen har spenderats under täcket med datorn i knät.
alla är äldre nu
dom har molnen i famnen
men du skriver ord som mord i handen
det är väl klart som fan att jag känner mig liten, glömd, tystad och ensam?
