dag tio, elva och tolv

2011-07-16 @ 03:18:15

Till mina tusentals fans vill jag först framföra en ursäkt för inkonsekvent bloggande. Har nämligen drabbats av sköldkörtelsinflammation med allt vad det kan innebära; förkylning, feber, svullen hals (yttre då, väldigt estetiskt tilltalande), trötthet, ledvärk etc. Tillskrevs medicin med biverkningen eufori häromdagen, men livet tog inte någon drastisk vändning direkt, börjar dock bli friskare. Vill det i alla fall. Tio dagars isolation känns lite väl länge. MEN, över till skojigare händelser. Dag tio, elva och tolv i London!



Vår andra tisdag i Landan Taon började med Hydanhäng för mig och Mary Dee. Till slut anlände även de andra barnen, så vi arrangerade en klassisk donkenpicknick, toppade det hela med frozen yoghurt om jag minns rätt, innan vi åter tog bussen ner till Themziz.


Tog mindre smickrande turistbilder.




Sedan åkte vi radiobilar, en favorit i repris, dock med säkerhetsbälten denna gång. Saknar bildbevis tyvärr.



Sen åkte vi hem och det var ungefär allt från den tisdagen.

Dag elva åkte jag och Gurty ut för att shoppa en smula, återigen, sedan köpte vi frozen yoghurt igen (Yogland, ni har mitt hjärta) och gick för att äta den vid the Pond.




Känner att det blir mycket himmel-och-jord-bilder, men äsch. Vi återförenades i alla fall med Pierre och Marie, för att använda dopnamn, och letade efter ett latteställe, något som var lite svårt vid Leicester Square en onsdagskväll. Till slut lyckades vi!




Tema: "Alla vill ha Pierre".

Nu till dag tolv!

Efter hetsjakt på Levi's 501or köpte jag och Mary nedsatta (och nedprutade!) biljetter till White Lies och Kings of Leon. Jag gillar ju knappt Kings of Leon, men White Lies alltså - värt! Dessvärre satte några mindre lyckliga händelser käppar i hjulet för oss: kön till bankomaten var två mil lång, och när det väl var min tur var den trasig, och kön in till konserten ska vi inte ens tala om. Väl inne höll dessutom min kamera på att fastna i kontrollen! Det resulterade i att vi bara hann se tre ynka låtar med White Lies, mitt hjärta sörjde lite, men kvällen blev riktigt lyckad ändå!



Vi mötte upp Ziggy och Emelie som redan var där och tog plats inför huvudakten.



Tada!





Förvånades av tre saker; den liberala synen på droger, mängden äldre män som hade mage att approacha, samt att ölspillningen var på betydligt högre nivå än vanligt trots den höga medelåldern. En aning pinsamt. På väg hem ägde följande minnesvärda konversation rum:

Random brittiska killar ~15: "I've got it, I've got them, I've got one, it's okay..." (på ett sätt som får dem att både låta och se ut mer som ficktjuvar än flirthunkar) "SO GIRLS, where are you going tonight?"
Marie: "Hoooooome."
Random brittiska killars ledare: "Where?!"
Marie: "To our hoteeeeel." (med lika mycket kan-ni-dö-eller-eftertryck som innan)
RBKL: "It doesn't sound like you're going home!"

De fortsätter att gå bredvid oss.

Jag: "You're too obvious", som ett vist råd från en äldre dam till en yngre herre.
RBKL: (slår ut med armarna och tror han är med i Cribs alt. Gossip Girl) "What?!"

De saktar motvilligt in, samlar sin lilla fårajord och vrölar.
RBKL: "I'LL SPIT ON YOU!"
RBKLs lärjungar: (efter tvekan) ".... hahaahhahahahahah!!!1111!!!!11!!!!1! Oh, just get them out!" i äkta *yeah, vi vann!*-manér.

Att dessa pojkar faktiskt var för unga för oss, spelar egentligen ingen roll. Dissen handlade inte om ett "blä, jag vägrar tala med främlingar!" och inte heller "usch, ful han var!". Tycker bara det är bedrövande när någon som systematiskt springer upp intill, på jakt, försöker snärja en med utslitna ord och inviter som genomskådas direkt, inte ser till sin egen brist utan klandrar de kanske trettio tjejer han varit på tidigare under dagen. De kan ju likaväl "getta them out", billiga som de är som nekar honom; 15 bast och king of the motherfucking world! Bedrövande och inte särskilt smickrande. Var bara tvungen att få det nedtecknat. Mer följer, hej då!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0