Jag har fallit för stjärntrenden, precis som alla andra. Gamla bilder, ny redigering.

Jag vet ärligt talat inte vad det är med mig.
Lyssnar på peppmusik men får ångest för att jag inte är så glad som jag borde. Det känns bara som ett hån, skrattretande patetisk byter jag till något deppigt och känner mig som den stackars hjärtbrustna flickan i en film mitt i en scen som visar hur tiden går och går och årstiderna förändras utanför fönstret fast hon bara sitter där, självömkan och tandagnisslan.
Jag vill inte vara emotionella hardcore-bruden med hjärtat av på mitten så jag byter till idiotdunkadunkapsykdeliskraveelectro men får ångest för att jag inte är på fest och dansar sönder mig själv.
Jag blir obehagligt nostalgisk av vissa låtar, några påminner mig om personer och platser jag helst vill glömma, några fyller mig med saknad och just i natt gör inga låtar mig glad.
Jag har blivit så jävla bortskämd, inget gör mig glad. Jag går runt tung som bly inombords och egentligen vet jag varför men jag vägrar erkänna för mig själv. Jag låter honom inte sänka mig, jag låter ingenting sänka mig, så har det varit hela mitt liv, om jag själv får bestämma. Fast sitter ju exakt i detta nu och erkänner mig svag, ändå är jag inte det i mina egna ögon. Jag fattar ingenting.
Jag vill inte framstå som dummare än jag är så jag slutar klaga om detta nu.

Och saknaden. Saknaden av personer och tider och sommaren och motivation och inspiration, jag har cravings för allt jag inte har och jag vill hem till London.

Och ångern. Saker jag inte borde ångra men gör ändå, i brist på annat att tänka på, i brist på förströelse eller ork att göra annat.

Jag är trött på det här, när ska jag våga väcka allt det domnade igen, när ska jag våga känna efter igen?

När ska hela jag vakna upp och fatta att jag har slösat bort för mycket på honom?
Det är bara något slags undermedvetet som har vett nog att försöka snacka förnuft med hjärtat, men det säger bara ett fånigt dunkdunk och jag kan inte hjälpa det

och nu är det snart jul och hej och hå och ni lär tro jag är dum i huvudet. "En vanlig missuppfattning."