har jag kommit på.
det är inte riktigt som att jag bestämmer det, heller. jag kan inte hålla mig till strukturer och regler. jag kan inte sitta i ett hörn och hålla käften. det går bara inte, jag måste argumentera och debattera. jag måste uttrycka mig.
jag tänker inte vara med på idrotten, jag tänker sova fem till sju och sitta uppe till halv tre sen, jag tänker dricka pepsi till frukost och jag tänker inte trycka ihop mina drömmar och förhoppningar till en kubikcentimeter, bara för att det inte verkar tillåtet att ha stora idéer om vad man vill göra med sitt liv. man ska följa mönstret. det som inte stämmer överens med det uppskattas inte. nej nej, jag ska inte göra musik, jag ska bli läkare bara för att jag kan. men om jag inte vill?

jag lever ju som jag vill.
kanske inte som ni tycker att jag borde.
men jag trivs. jag mår bra. jag är glad.